Betessläpp

Besök av hovslagaren

Hovslagaren är minst sagt inte Lilltåns favoritperson, men eftersom jag valde den bästa för det här jobbet så kommer hon nog acceptera det med tiden. Hon hotades lite när det var dags för bakbenen men hovslagaren är även bra vid hanteringen av hästar, vilket känns viktigt nu i början, och säger endast ifrån när det börjar bli farligt förutöver det ignorerar vi och låssas som ingenting. Pratar om annat och väntar ut henne. Framhovarna, som var värst klipptes i tårna och sen fick det räcka för den här gången. Vi fick som läxa att träna på att lyfta hovarna och hålla de uppe en längre tid.

Hage heladagen

Eftersom det blivit ganska mycket nytt de senaste dagarna får hon gå i hagen på dagarna och vara ganska mycket i fred när hon kommer in och äter. Jag gosar och klappar och pratar med henne men gjorde ingenting nytt idag. Hon måste få hitta rutinen. På torsdag kommer hovslagaren!

Första dagen i hagen

Imorse var det äntligen dags att gå ut i hagen. Med lite tveksamma steg tog det endast några minuter att komma ut genom boxdörren, sen stalldörren och slutliggen in genom grinden till hagen. Stella sprang runt lite och Chateau sprang efter, härmades och följde hennes minsta steg. Sen övergick uppmärksamheten till gräset och de åt sida vid sida. När det var dags att gå in i boxen igen gick det ännu snabbare att gå igenom att dörrar och jag tror hon börjar förstå nu att det inte är farligt. Men det är inte bara nackdelar med en häst som är rädd för eltråd/att gå igenom grindar, hon kommer förmodligen aldrig gå rakt igenom staketet när gräset ser grönare ut på andra sidan.

Promenad i stallet och dörrträning

Idag släpptes hästarna på betet vilket betyder att imorgon blir hagen som Chateau och Stella ska gå i ledig, så idag tränade vi på att gå ut genom stalldörrarna. Det tog ett tag, men tillslut så gick det bra. Vi tog även en liten promenad runt i stallet och hälsade på några av hästarna. Ställde oss på uppställningsplatsen och tränade lite inför att hovslagaren kommer och fixar fötterna som ser hemska ut just nu. Hon är envis men med tålamod ska det nog gå bra det här!

Födelsedagskalas

Chateau fyller 1 år idag! Hurra!

Sophie kom till stallet tidigt på morgonen med lyxfika och världens största äpple som lilltjejen fick i present. Vi ställde henne i boxen brevid Stella, som är hennes blivande hagkompis de närmaste veckorna så att de skulle få bekanta sig lite innan det var dags att gå ut. Vi borstade och gosade och klappade och gosade lite mer. Det är en social och väldigt söt tjej vi har fått hem. Hon bet Sophie i armen.

Lång väg hem

När vi äntligen var framme hos Lena på Öland åkte vi och hälsade på hästarna i beteshagen. Jag såg tre hästar på långt håll och den hästen som mitt hjärta fastnade för var vår lilla tjej. Vilken lycka att se en så otroligt fin häst i en hage och sen få ta med den hem. Som när jag var liten och gick längs vägarna på landet och pekade ut vilken häst jag ville ha i de tusen beteshagar som kantade vägen. Underbart.

När vi tillslut lyckades slita oss från hagen, som förutom vår lilla tjej innehöll hennes mor och helbror, åkte vi till Borgholm och åt middag. Sen somnade vi totalt utmattade med lampan tänd. Morgonen efter ringde min klocka kvart i sju och jag kastade mig upp, kastade på mig kläderna och packade ihop allt på två minuter. Det gick bra att sätta på grimman, och att leda henne fram till grinden, men sen började problemen. Hon vågade inte gå ut genom grinden, men efter kanske 30 min fixande och trixande hoppade hon ut som en liten gasell. Efter lite fixande och trixande fick vi även in henne i transporten och sen började den långa resan hem igen.

Lädergrimma på och två grimskaft, så att hon varken kunde krypa under eller hoppa över bommen var min väl uttänkta plan. Efter ett litet tag stannade vi och jag hoppade ur för att kolla så allt stod rätt till i transporten så jag tittar in i ventilen på sidodörren och ser en pigg och söt häst stå där så lungt och snällt. Sen tänker jag efter lite och inser att det var något med den bilden som var fel - kollar igen - och mycket riktigt. Hon har ingen grimma på sig! Så jag går in och lungt och fint sätter jag dit en ny, men nu sätter jag bara fast henne i ett (längre) grimskaft. Några minuter senare är hon lös igen. Bestämd liten dam! Så vi lät henne åka utan att sitta fast, vilket gick jättebra. Väl framme stod hon snällt till jag bad henne backa ur. Efter 10 min vågade hon gå in genom ytterdörren till stallet och efter ytterligare 15 min var vi inne i hennes stoora fina box. Det känns som hon växte mycket påvägen in i stallet och redan någon timme efter att vi kommit hem kändes det som om hon hade accepterat omgivningarna. Hon åt, drack, kissade och bajsade. Jag sov i stallet för säkerhetsskull.

Dags att hämta hem lilla tjejen.

Om en timme styr vi transporten mot Öland för att hämta hem vår fina lilla tjej. Otroligt spännande men också lite nervös eftersom vi inte bara ska ta henne direkt ifrån mamman utan även transportera henne för första gången i sitt liv. Imorse fixade vi försäkringen, så nu är hon försäkrad upp över öronen. Nu ska jag bara packa ner lite saker & sen är det dags att åka. Äntligen ska hon få komma hem!