Hovslagaren är minst sagt inte Lilltåns favoritperson, men eftersom jag valde den bästa för det här jobbet så kommer hon nog acceptera det med tiden. Hon hotades lite när det var dags för bakbenen men hovslagaren är även bra vid hanteringen av hästar, vilket känns viktigt nu i början, och säger endast ifrån när det börjar bli farligt förutöver det ignorerar vi och låssas som ingenting. Pratar om annat och väntar ut henne. Framhovarna, som var värst klipptes i tårna och sen fick det räcka för den här gången. Vi fick som läxa att träna på att lyfta hovarna och hålla de uppe en längre tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar