När vi tillslut lyckades slita oss från hagen, som förutom vår lilla tjej innehöll hennes mor och helbror, åkte vi till Borgholm och åt middag. Sen somnade vi totalt utmattade med lampan tänd. Morgonen efter ringde min klocka kvart i sju och jag kastade mig upp, kastade på mig kläderna och packade ihop allt på två minuter. Det gick bra att sätta på grimman, och att leda henne fram till grinden, men sen började problemen. Hon vågade inte gå ut genom grinden, men efter kanske 30 min fixande och trixande hoppade hon ut som en liten gasell. Efter lite fixande och trixande fick vi även in henne i transporten och sen började den långa resan hem igen.
Lädergrimma på och två grimskaft, så att hon varken kunde krypa under eller hoppa över bommen var min väl uttänkta plan. Efter ett litet tag stannade vi och jag hoppade ur för att kolla så allt stod rätt till i transporten så jag tittar in i ventilen på sidodörren och ser en pigg och söt häst stå där så lungt och snällt. Sen tänker jag efter lite och inser att det var något med den bilden som var fel - kollar igen - och mycket riktigt. Hon har ingen grimma på sig! Så jag går in och lungt och fint sätter jag dit en ny, men nu sätter jag bara fast henne i ett (längre) grimskaft. Några minuter senare är hon lös igen. Bestämd liten dam! Så vi lät henne åka utan att sitta fast, vilket gick jättebra. Väl framme stod hon snällt till jag bad henne backa ur. Efter 10 min vågade hon gå in genom ytterdörren till stallet och efter ytterligare 15 min var vi inne i hennes stoora fina box. Det känns som hon växte mycket påvägen in i stallet och redan någon timme efter att vi kommit hem kändes det som om hon hade accepterat omgivningarna. Hon åt, drack, kissade och bajsade. Jag sov i stallet för säkerhetsskull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar