Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli!

Tiden går fort när man är liten och vår fina skrutt lär sig massor helatiden. Nu har hon haft sele på sig - utan att ens blinka! Linorna var inga problem och där gick hon som hade hon alltid haft tömkörningsutrustning på sig. Hon lyfter fint på framhovarna och håller balansen mycket bättre nu än för någon vecka sen. Bakhovarna raspade jag för första gången i måndags och även om hon inte var helt nöjd över situationen så gick det över förväntan för att vara första gången. Jag har med flit lämnat henne ensam kvar i hagen när alla andra hästar gått in, för att vänja henne vid att man ibland är ensam en stund. Hon gnäggade en gång och sen fortsatte hon beta! Underbara äppelskrutt.

Fina fina fina!

Tiden går fort och vi toleranstränar lite varje vecka. Nu har hon haft både täcke, schabrak och träns på sig. Väldigt korta stunder och endast för att redan nu lära sig att det inte är det minsta farligt. Hon är duktig och jag belönar henne med kli på manken vilket är det bästa hon vet. Hon lyfter hovarna fint och låter mig raspa. Hovslagaren som skulle kommit förra veckan fick förhinder så i väntan på ny tid fortsätter vi att träna flitigt. Bakhovarna är nästa projekt.

Full fart i hagen, igen.

En busig liten dam, full av energi.

Påbörjad träning för löshoppning

Chateau fick flytta in i sin nya fina box idag vilket hon tog ganska rofyllt.  Löshoppningsgrejerna stod framme, så vi ändrade skogspromenadsplanerna och löshoppade i skritt över tre bommar liggandes på marken. Hon var duktig och förstod snabbt var det gick ut på. Hon lyfter ordentligt på fötterna och är nyfiken framåt. Nu får en veckas välbehövlig vila ifrån allt.

En gång ingen gång, tre gånger ...

Nu har jag fått kratsa framhovarna utan problem tre dagar i rad och hon kan stå fast på gången utan egentliga problem så nu väntar vi bara på att hovslagaren ska komma ut och kolla hur hennes fötter egentligen mår. Men, för första gången på flera år ska jag åka på semester en vecka och det är typiskt nog just då som hovslagaren kommer. Jag ska boka ny tid så snart som möjligt efter att jag kommit hem. Vi håller tummarna för att de ska gå bättre den här gången men medtanke på att det mesta annat tar en gång för henne att lära sig och förstå så ska det nog gå bra. Efter första gångens hotfullhet vid fodringen i hagen så flyttar hon sig snällt när jag med eller mindre med ögonen ber henne att gå i från maten. Imorgon väntar skogspromenad nummer två!

Uppmärksamhetsövningar i ösregnet

Idag öste regnet ner. Vi tog en liten promenad runt stallet och stannade till på ridbanan en liten stund och gjorde lite uppmärksamhetsövningar. Gå framåt, stanna, gå framåt igen. Sakta men säkert börjar hon förstå vad jag menar. Hon är väldigt ambitiös men blir ganska ofta störd av det runt om, det är så mycket att se på överallt. Idag fick jag kratsa framhovarna utan problem, även om hon har lite dålig balans. Hon är duktig, vår lilla tjej.

Första skogspromenaden

Idag, efter frukosten, tog vi vår första skogspromenad vilket gick bra trots att den inte var helt utan hinder. Det började med att vi behövde passera två stora trärullar med svarta och oranga ledningar som ska grävas ned i marken. Efter diverse skutt var vi förbi lagom tills alla hästarna i valackhagen glömt bort att de är inte är hingstar längre och kom springandes i full fart. Väl inne i skogen slappnade hon av och gick snällt efter R som agerade läromästare, tills de började blåsa i björkarna. Då blev det bråttom. Tillslut, efter ungefär en halvtimme, var vi tillbaka i stallgången och det var en trött liten tjej som gick ut i hagen.

Juni blev Juli

Betessläpp

Besök av hovslagaren

Hovslagaren är minst sagt inte Lilltåns favoritperson, men eftersom jag valde den bästa för det här jobbet så kommer hon nog acceptera det med tiden. Hon hotades lite när det var dags för bakbenen men hovslagaren är även bra vid hanteringen av hästar, vilket känns viktigt nu i början, och säger endast ifrån när det börjar bli farligt förutöver det ignorerar vi och låssas som ingenting. Pratar om annat och väntar ut henne. Framhovarna, som var värst klipptes i tårna och sen fick det räcka för den här gången. Vi fick som läxa att träna på att lyfta hovarna och hålla de uppe en längre tid.

Hage heladagen

Eftersom det blivit ganska mycket nytt de senaste dagarna får hon gå i hagen på dagarna och vara ganska mycket i fred när hon kommer in och äter. Jag gosar och klappar och pratar med henne men gjorde ingenting nytt idag. Hon måste få hitta rutinen. På torsdag kommer hovslagaren!

Första dagen i hagen

Imorse var det äntligen dags att gå ut i hagen. Med lite tveksamma steg tog det endast några minuter att komma ut genom boxdörren, sen stalldörren och slutliggen in genom grinden till hagen. Stella sprang runt lite och Chateau sprang efter, härmades och följde hennes minsta steg. Sen övergick uppmärksamheten till gräset och de åt sida vid sida. När det var dags att gå in i boxen igen gick det ännu snabbare att gå igenom att dörrar och jag tror hon börjar förstå nu att det inte är farligt. Men det är inte bara nackdelar med en häst som är rädd för eltråd/att gå igenom grindar, hon kommer förmodligen aldrig gå rakt igenom staketet när gräset ser grönare ut på andra sidan.

Promenad i stallet och dörrträning

Idag släpptes hästarna på betet vilket betyder att imorgon blir hagen som Chateau och Stella ska gå i ledig, så idag tränade vi på att gå ut genom stalldörrarna. Det tog ett tag, men tillslut så gick det bra. Vi tog även en liten promenad runt i stallet och hälsade på några av hästarna. Ställde oss på uppställningsplatsen och tränade lite inför att hovslagaren kommer och fixar fötterna som ser hemska ut just nu. Hon är envis men med tålamod ska det nog gå bra det här!

Födelsedagskalas

Chateau fyller 1 år idag! Hurra!

Sophie kom till stallet tidigt på morgonen med lyxfika och världens största äpple som lilltjejen fick i present. Vi ställde henne i boxen brevid Stella, som är hennes blivande hagkompis de närmaste veckorna så att de skulle få bekanta sig lite innan det var dags att gå ut. Vi borstade och gosade och klappade och gosade lite mer. Det är en social och väldigt söt tjej vi har fått hem. Hon bet Sophie i armen.

Lång väg hem

När vi äntligen var framme hos Lena på Öland åkte vi och hälsade på hästarna i beteshagen. Jag såg tre hästar på långt håll och den hästen som mitt hjärta fastnade för var vår lilla tjej. Vilken lycka att se en så otroligt fin häst i en hage och sen få ta med den hem. Som när jag var liten och gick längs vägarna på landet och pekade ut vilken häst jag ville ha i de tusen beteshagar som kantade vägen. Underbart.

När vi tillslut lyckades slita oss från hagen, som förutom vår lilla tjej innehöll hennes mor och helbror, åkte vi till Borgholm och åt middag. Sen somnade vi totalt utmattade med lampan tänd. Morgonen efter ringde min klocka kvart i sju och jag kastade mig upp, kastade på mig kläderna och packade ihop allt på två minuter. Det gick bra att sätta på grimman, och att leda henne fram till grinden, men sen började problemen. Hon vågade inte gå ut genom grinden, men efter kanske 30 min fixande och trixande hoppade hon ut som en liten gasell. Efter lite fixande och trixande fick vi även in henne i transporten och sen började den långa resan hem igen.

Lädergrimma på och två grimskaft, så att hon varken kunde krypa under eller hoppa över bommen var min väl uttänkta plan. Efter ett litet tag stannade vi och jag hoppade ur för att kolla så allt stod rätt till i transporten så jag tittar in i ventilen på sidodörren och ser en pigg och söt häst stå där så lungt och snällt. Sen tänker jag efter lite och inser att det var något med den bilden som var fel - kollar igen - och mycket riktigt. Hon har ingen grimma på sig! Så jag går in och lungt och fint sätter jag dit en ny, men nu sätter jag bara fast henne i ett (längre) grimskaft. Några minuter senare är hon lös igen. Bestämd liten dam! Så vi lät henne åka utan att sitta fast, vilket gick jättebra. Väl framme stod hon snällt till jag bad henne backa ur. Efter 10 min vågade hon gå in genom ytterdörren till stallet och efter ytterligare 15 min var vi inne i hennes stoora fina box. Det känns som hon växte mycket påvägen in i stallet och redan någon timme efter att vi kommit hem kändes det som om hon hade accepterat omgivningarna. Hon åt, drack, kissade och bajsade. Jag sov i stallet för säkerhetsskull.

Dags att hämta hem lilla tjejen.

Om en timme styr vi transporten mot Öland för att hämta hem vår fina lilla tjej. Otroligt spännande men också lite nervös eftersom vi inte bara ska ta henne direkt ifrån mamman utan även transportera henne för första gången i sitt liv. Imorse fixade vi försäkringen, så nu är hon försäkrad upp över öronen. Nu ska jag bara packa ner lite saker & sen är det dags att åka. Äntligen ska hon få komma hem!